Mycket har hänt sen sist jag skrev.
Jag måste börja med att säga att vi har klarat av det första året som gifta.
We did it!
Ett år fyllt av lycka men oxå ett år fullt med sorg.
Så många tårar.....
Jag är så otroligt lycklig att jag har haft C vid min sida hela tiden.
Tyvärr känns det som om det har varit mer sorg än lycka under vårt första år som gifta, men om jag tänker tillbaka så var det första halvåret det lyckligaste i mitt liv.

Vi hade bestämt oss för att väntad med att försöka skaffa barn till efter bröllopet, men redan fyra veckor efter vår bröllopsdag var jag i fjärde veckan. Vilken lycka.
Den 29sep kom Christian hem från jobbet och hade köpt choklad till mig.
Jag sa till honom : Du får inte göda mig nu när jag ändå kommer att bli tjock, du ska bli pappa.
Sen var vi i den där fantastiska gravidbubblan som man hamnar i.
Vi var lite hemliga ett tag och sedan berätta vi för alla nära och kära om den fantastiska nyheten.
Jag minns att jag berättade för mina vänner rätt sent men för mina syskon redan v.7/8, jag mådde så dåligt över att ha en hemlighet för dem. :-)
Hösten gick rätt fort.
I oktober föddes Peters lilla Tilda,
min brors dotter. (hon var egentligen beräknad den 29sep)
Jag åkte till sjukhuset morgon efter och höll henne när hon bara var några timmar gammal.
Helt underbart!
Hon betyder så himla mycket för mig, och på nått sätt hjälper hon mig igenom allt det jobbiga jag går igenom.
I början på december åkte vi på smekmånad (två veckor i Karibien)
Det var helt fantastiskt härligt att åka iväg.
Älskar att vara på semester med mitt hjärta.
Vi är verkligen bra på att njuta av varje minut när vi är lediga.
I december friade Johan till Louise och jag blev sedan tillfrågad om att bli tärna.
Jul och nyår spenderades med våra familjer.
Sen kom mörka januari och februari.

I en av mina lådor hemma ligger det ända jag har kvar utav min lilla knodd. Det är inte mycket, ett moderskapsintyg, brevet från kyrkogården, ett kort på Juni efter förlossningen, ultrljudsbilder, en body och en söt liten outfit från p.o.p.
Det är svårt att låta bli att öppna min lilla låda. Jag gör det nog minst en gång i veckan och mitt hjärta gör lika ont varje gång.

Ett år går så himla fort, och herregud vad mycket som kan hända.
Jag hoppas ju på att 2013 kommer att bli ett bra år. Det behöver inte bli det bästa, det räcker gott och väl med att det blir "bara" bra.