Tiden går så himla långsamt, C åkte till jobbet för 45min sen men det känns som flera timmar.
Om ett litet tag åker jag hem till Jessica och Tova, ska bli skönt med lite sällskap.

Igår fick vi träffa sjuksköterska och läkare.
Vi fick svar på många av våra frågor, vilket var väldigt skönt.
En del frågor kan ju ingen svara på. Tex om vi ska ge barnet ett namn, kolla kön m.m.
Det är väl sånt vi får och kan ge oss själva svar på när allt är över.

Jag fick äta en tablett igår som förbereder min kropp för den kommande förlossningen. Nu kan allt sättas igång när dom helst, men gör det inte det så ska vi vara på sjukhuset imorgon kl 7.30.
Dagen kommer jag inte ens gå in på, det är alldeles för privat.
Kan dock säga att det inte är något varken jag eller C ser fram emot. Ska bli så himla skönt när allt är över.
Hoppas vi får komma hem på torsdag men det kan bli fredag, det beror helt på hur morgondagen gå till.

Igår var Peter, Agnes, Tilda, Johan och Louise här. Det var så himla mysigt att få mysa med lille Tilda, hon är sååå fantastisk. Längtar tills nästa gång!

Trött som få efter en låååång dag. Nu är allt igång, det får gärna gå fort men det kan nog ta ända till på torsdag tills det är över.

Det är inte mycket sömn man får, vaknar flera gånger per natt.
Man ligger och stirrar ut i mörkret och somnar sedan om.
Värst vad knodden har rört sig där inne i natt.
Det är svårt att förstå att den är så himla sjuk. Det känns som om det är en blivande världsmästare i handboll som tränar för fullt.
Det konstiga är att det alltid känns på samma ställe, det kanske är så att den inte kan vända sig.
Vad vet jag.
Jag vet bara att den aldrig aldrig kommer att kunna spela handboll i verkliga livet.
Det finns ingen sådan framtid för vårt barn, om den en skulle överleva en förlossning.

Snart är det måndag...
Kl 11 ska vi vara i Huddinge och träffa läkare.
Dom kommer att gå igenom allt som kommer att ske de närmsta dagarna.
Är livrädd och förstår nog inte riktigt vad som händer.
Kommer vårt barn dö i magen innan onsdag?
Slutar jag känna den röra sig?
Gör det ont?
Hur lång tid kan det ta?
Kan jag dö?
Blir jag mamma på onsdag?
Blir jag inte mamma åt det här barnet?
När får vi sprida vårt barn för vinden?
Kommer jag att kunna leva mitt gamla liv snart?
Blir jag förändrad som person?
Kommer jag någonsin att le igen?


Har så sjukt många frågor. Hoppas vi får massa svar imorgon, jag är rädd att vi ska gå därifrån med fler frågor än när vi kom dit.

Känns på något konstigt sett att jag har nån sorts lugn i kroppen nu.
Jag är utmattad och trött, vill bara ligga ner och känner mig svag.
Det händer hela tiden att jag bara stirrar rakt ut, jag hör vad folk säger men jag förstår inte och jag minns inte vad som har sagts.
Jag får så himla många fina sms,
men jag har ingen ork att svara även fast jag väldigt gärna vill...

Idag jobbar C, vilket jag tror är väldigt bra för honom. Hade jag kunnat hade jag oxå jobbat, men jag kan verkligen inte det.
Inte för än allt är över och min kropp har återgått till det "normala" igen.
Det har gått 30min sen han åkte och tårarna bara sprutar.
Om en stund går jag över till Johan och Louise, kan inte vara själv.
Jag trodde det skulle gå, men det gör det inte...

Åhhh det gör så ont i hela mig!!!
Jag är otröstlig, jag vill bara sova..
Inte i hela mitt liv trodde jag att jag/vi skulle behöva gå igenom något sånt här. Det var inte så här det skulle bli, vi är halvvägs på väg att bli en familj och nu är allt bara tomt..
I veckan kommer vi att behöva ta bort vårt barn. Gå igenom en alldeles förtidig förlossning och sedan strö vårt barn för vinden. Kan och vill inte ens tänka så pass långt fram,lever verkligen minut för minut just nu. Vill bara ta hand om min man och va nära honom så mycket det bara går. Jag behöver min familj och mina vänner och få höra att det är ok att vara så här ledsen men att allt blir bra.

Allt blir bra igen va??

Åhh just nu känns allt så himla hopplöst. Dagen igår skulle ju bli en av de bästa dagarna i vårt liv.
Känns som om man stod upp stadigt och att någon bara kom, och snabbt drog bort mattan som fanns under oss. Så här ledsen har jag aldrig varit.
Kl är strax fyra på natten och mina tårar bara sprutar ut, just nu vill jag bara somna om och vakna upp ur denna hemska hemska mardröm.
Orkar inte vakna på nätterna och vara otröstlig, måste vara stark nu men vet inte om jag orkar.
Livet känns bara så sjukt tungt just nu. Trodde aldrig att just jag/vi skulle behöva gå igenom något sånt här. Jag vill bara skrika!
AHHHHHHHHH!!!!!!!!!!!

25-jan-2012

Vecka 21 (20+) är här och jag mår fantastiskt bra.
Ska man klaga på något så skulle jag gärna hoppa över min halsbränna,
men det är inget man tänker på hela tiden.
Magen växer på som den ska,
5kilo på 5månader har jag gått upp.
Inte så farligt mycket än.
Imorgon blir det Ultraljud, hoppas vi får se vem det är:-)
Ha en härlig dag. Kram kram

21-jan-2012

Idag åkte jag in till stan och tog en fika med mina syskon och Louise. Vi fika på Espresso House. Jag älskar det stället, deras kaffe, chailatte och bakverk är fantastiska.
Cecilia hade köpt en present till knodden, jag blev så himla glad.
Är glad att hon köpte könsneutrala kläder.
Har lite svårt för både rosa och blått. :-)
Gud vad jag längtar efter att knodden ska komma, får nöja mig så länge med att få se den på torsdag en snabbis:-)

19-jan-2012
Här är min lilla kula, idag känner jag på mig att jag kommer att bli enorm.
Men det är ju typ 19veckor kvar, så vi får se.

17-jan-2012

V.20 (19+) har börjat.
Detta betyder att nästan halva tiden har gått. Knoddens sparkar känns tydligare och tydligare för varje dag som går.

Nästa torsdag, den 26jan ska vi ultraljud igen, lite lyxigt att få se bebisen 3 gånger.

Helgen som var var fullproppad med olika saker att göra.
Vi har haft middag hemma för Cs kompisar, fika hos Granqvists, och varit på Åsas bröllop. Allt var otroligt trevligt och mysigt.
I söndags hade jag som tur var inte bokat in något alls, låg däckad i soffan hela dagen.

Denna vecka har börjat med en hel del planering på jobbet (9h) uhhh, jag är helt färdig.
Nu ska jag hem och sova.
Kram kram

Sötis!

10-jan-2012

V.19

Mår äntligen hur bra som helst, illamåendet är helt borta och tröttheten också. Det ända som är jobbigt är när jag har alldeles för mycket att göra och fixa blir jag helt slut och måste vila.

9-jan-2012

Detta måste ju va världens goaste unge!
Hoppas min blir minst lika go :-)