Nu ligger jag här på vår lilla brygga. Jag har semester och det är hur skönt som helst, men ändå snurrar tankarna runt i huvudet på mig. Aldrig får mina tankar någon ro. Jag försöker att inte tänka på allt som har hänt men det är oundvikligt. Mitt "intresse" för andras små bebisar har försvunnit. Att gärna kika ner i en vagn, för att titta på en liten krabat gör jag helst inte. Fick en fråga här om dagen, "vill du titta?". Nej, svarade jag snabbt, och fick en väldigt förvånad blick tillbaka. Personen i fråga visste inte vad jag har gått igenom, och jag har aldrig träffat människan innan. Är det självklart att man ska vilja titta? Jag och C träffade här om dagen en av hans gamla vänner, som jag aldrig har träffat. Han frågade om jag vill titta i hennes vagn, jag kände inte för det då heller så jag sa nej. Han förstår ju och det är väldigt skönt. Det är ju självklart inte så med mina vänners bebisar, dom vill jag gärna titta på och framför allt gosa med <3 Det spelar ingen roll om dom är en vecka eller sex månader, Det är lika mysigt och roligt ändå. På fredag fyller jag år. Hela 29år fyller jag då:-) På lördag blir det kalas och tårta. Ska bli mysigt att träffa lite vänner (om någon kan komma, det är ju ändå semestertider) Hoppas ni har en härlig söndag. Kram