Jag har haft sjuk ångest över att jag inte har vetat vart askan efter vårt barn är någonstans.
Det kan säkert låta väldigt konstigt men vi har inte vetat om hon är i Huddige eller på Lidingö.
Efter att hon hade kremerats fick vi välja på att åka och hämta askan eller få den skickad till Lidingö.
Att åka till krematoriet kändes inte så lockande så vi valde att få den skickad istället.
Jag ringde till Lidingös kyrkogård och sa att askan efter bebisen skulle bli skickad till dem.
Kvinnan jag pratade med berättade att de skulle på studiebesök på Huddinge och att dom gärna hämtade askan där. Vi slapp betala fraktavgift så det var otroligt gulligt.
I maj skulle vi få ett brev om när askan är spridd, så att vi vet att det är klart.
Konstigt nog har jag gått och funderat på om de verkligen åkte dit.
Jag vågade inte ringa för jag var rädd att de på Huddinge hade missuppfattat allt och därför spritt askan där eller tappat bort den.
Ja, jag vet att allt snurrar runt i mitt huvud och jag tänker alldeles för mycket ibland.
Men igår damp det iallafall ner ett efterlängtat brev.
Vår bebis är spridd för vinden vid minneslunden på Lidingö kyrkogård. Det känns otroligt skönt och tryggt att veta vart hon är.

Tiden bara rullar iväg.
Om jag fortfarande hade varit gravid hade jag varit i vecka 32 den här veckan.
Alltså hade det bara varit 8 veckor kvar tills vår bebis skulle ha kommit.
Om 4 veckor skulle jag, om allt gick som planerat starta min mammaledighet.
Tänker ofta så här och räknar ner till allt hela tiden.
Något jag tänker på dagligen är på hur jag skulle ha sett ut.
Hur stor hade min mage varit? Jag tittar väldigt mycket på gravid magar som går förbi och gissar i vilken vecka dem kan vara i.
Ofta önskar jag att jag var den personen och undrar hur det känns. Hur mycket man känner alla rörelser i magen, hur tungt är det, m.m

Efter vårt samtal på Huddinge har allt känts bättre, jag har varit både gladare och piggare.
Jag har umgåtts med fina vänner och min underbara familj.

Det är skönt att allt jag går igenom, går jag igenom med människor jag tycker väldigt mycket om.
Det mesta går jag och C igenom tillsammans, men vi är ju inte med varandra hela tiden.
Som tex när jag har en jobbig dag och är ledsen på jobbet så har jag mina kollegor som finns där för mig.
När jag var på dopet och blev så himla leden så hade jag mina närmsta vänner bredvid mig och alla la en värmande hand på mig.
Det känns tryggt på något sätt.

Idag ska jag trotsa vädret och bege mig ut i snön och ner till centrum för att träffa Jannike. Det var otroligt längesen vi sågs.
Har beställt en bolero som jag ska hämta ut idag. Hoppas den sitter fint.

Ha en fin dag!



Här är en bild på mitt hjärta och hans systers bebis(2dagar gammal).
Han kommer att bli en sån otroligt underbar pappa en dag<3

Titta vilken sötnöt som kom och hälsa på mig på Elfvik:-)

Den här lilla goingen har jag myst med både igår och idag:-)
Det är svårt att förklara, men den här tjejen ger mig så himla mycket glädje.