Äntligen är väntan över!
Idag ska vi till Huddingesjukhus på samtal.
Vi får se om dom har kommit fram till vad som kan ha gått fel och vad vi kan göra i framtiden för att det inte ska hända igen.
Känner mig väldigt känslig idag, skulle kunna börja gråta när som helst.
Men det blir nog bättre snart.

Natten till i söndags födde Christians syster en liten tjej, ca 3,5 veckor för tidigt.
Så efter mötet idag ska vi dit och hälsa på.
Det ska bli mysigt att hålla en sån liten bebis men det kommer nog att bli väldigt känslosamt.

Hoppas ni får en bra dag. Kram

Idag har himlen fått ännu en ängel.
Gurli har lämnat oss och allt är så himla sorgligt.

Har bakat chokladbollar:-)

Igår var det sex år sen min farmor lämnade oss. Det här kortet är taget från farmor och farfars bröllop
3 september 1955. Samma datum fast år 2011 gifte jag mig med min C.

Åhh den här början på året har inte börjat bra, så himla mycket ledsna stunder.
Inte bara för mig, utan för min familj och vänner runt omkring mig.
I veckan gick en nära väns kusin bort. Det är otroligt hemskt och olyckligt när unga människor lämnar vår värld alldeles alldeles för tidigt.
Tänker på hans familj och vänner, vilken smärta!
Igår fick en person i min "nya" familj åka in på sjukhus, hon har antagligen fått en stroke. Suck!
Denne familjemedlem är dock väldigt väldigt gammal, men det gör det ju inte lättare för det.
Varför kunde hon inte bara fått somna in hemma när hon är så gammal.
Nu ligger hon där alldeles ensam och det ända vi kan göra är att hälsa på under besökstid.
Hon är inte vid medvetande så i stort sett väntar vi på att hon ska lämna oss. Det gör verkligen ont i hjärtat när ens familj mår dåligt och är så ledsna.
Imorgon ska jag till Danderyd, säga hej och hålla hennes hand.


En sista gång.... :'(

Nu ska man kunna kommentera mina inlägg igen. :-)

Efter en otroligt rolig och givande helg, med en massa fantastiska människor runt mig mår jag faktiskt mycket bättre. Den här början på veckan har varit härlig, det känns verkligen som om det är vår och det gör mig lycklig.
Jag tror att brevet vi fick i fredags har hjälpt till lite oxå, det känns skönt att vi ska få svar nu.
Även om vi bara hade otur så ska det bli skönt att få höra det.
Är det ett jobbigt svar så är det som det är, och då får vi ju svar på hur vi kan gå vidare och vad det finns för hjälp att få.
Aja vi tar det när svaret kommer istället, hoppas att de här två veckorna går fort.
När vi är där på Huddinge ska vi oxå hämta ut ett kort på vår bebis.
Kanske låter konstigt att man vill ha ett kort på ngn som inte lever,
men har man bara sett personen en gång och under de omständigheterna då vi såg henne så är det svårt att minnas hur hon såg ut.
Det gör ont i mitt hjärta att inte minnas hur mitt barn såg ut.

Hela den här veckan är jag på en bildkurs, det är roligt att få skapa lite. Gegga lite med lera och måla. :-)
Skönt att få lite ny inspiration till jobbet.
Ikväll ska jag och mina kollegor ut och äta middag, mys!
Kram på er

Titta vad fin min bordsdam blev i lera:-)
Vilken talang jag är, haha!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_193840356.jpg" class="image">

Jaha så damp det där brevet ner i brevlådan. Magknip!
Vilken ångest och oro det gav mig.
I slutet på mars är vi inbjudna till samtal på Huddingesjukhus. Att veta att jag ska tillbaka till det sjukhuset ger mig fruktansvärd ångest. För mig känns det typ som om att det är dödens sjukhus. Det var där vi fick reda på att hon var sjuk och det var sedan där hon dog och föddes.
Samtalet vi ska på handlar om vad dom tror kan ha gått fel, om det är ren otur, ärftligt eller något annat.
Det är väl med största sannolikhet bara ren otur, men det är antagligen inte så konstigt att man går och tänker det värsta.
Jag tänker ju på att det är mig det är fel på, att jag inte kan få friska barn. Vad händer då?

Åhh nu vill jag bara att mars ska va över så att vi kan få gå vidare med våra liv.

Äntligen är det fredag!
Jag tycker att veckan har gått väldigt fort även fast jag har varit sjukt deppig. Efter onsdagen så har det känts lite bättre, men har fortfarande varit väldigt ledsen på kvällarna.
Det går verkligen upp och ner.
Nått som är skönt är att jag har så många fina människor runt omkring mig som hjälper mig på vägen tillbaka.

Den här helgen är fullbokad med roligheter.
Ikväll ska jag och C ut och äta middag med hans kollegor.
Imorgon blir det först brunch med min familj, sedan ska vi iväg och fira Cs syster och på kvällen ska vi se De tre musketörerna på stadsteatern.
Om det inte blir för sent så ska jag ut och fira finaste Madde som fyller år, hoppas verkligen att jag hinner.

Vi har äntligen fått vår nys bil, C är så himla glad. Vi var ute och provkörde lite igår, vilken skillnad det var och man känner sig verkligen trygg.

Ha en mysig fredag<3

Sorgen har kommit ikapp mig som ett slag i ansiktet.
I söndags kröp den sig på och jag låg däckad i soffan nästan hela dagen.
Det kändes lite som om jag var förlamad och sjuk på samma gång.
Jag var varken sjuk eller förlamad utan bara jäkligt deppig.
Måndagen på jobbet fungerade ganska bra. Jag tog en promenad efteråt, och det tyckte jag var väldigt skönt.
Jag kom hem, lagade mat och sedan bröt jag ihop totalt.
Tårarna bara sprutade ut och jag var arg som ett bi. Inget kunde få mig på bra humör,
inte ens C och inte ens att vi äntligen hittat och köpt en ny fin bil.
Jag var vaken långt in på natten och grät hysteriskt tills jag till slut somnade.
Igår på tisdagen vaknade jag helt svullen i ansiktet och kunde knappt öppna ögonen, varje blinkning gjorde ont.
Gick till jobbet även fast jag mådde dåligt, det var första gången någon titta på mig och sa att jag inte såg ok ut och undrade hur jag egentligen mådde.
Som tur var hade jag en tid inbokad med en kurator på Danderyd efter jobbet, jag åkte gråtandes dit.
Det var otroligt skönt att komma dit igen, hon är väldigt duktig och har så himla mycket bra tips och råd .
Efter mötet åkte jag hem, C och jag pratade om mötet och om allt möjligt. Det var skönt att få ventilera mig lite och för honom också tror jag,
jag har ju inte varit världens roligaste de senaste dagarna.

Jag tror att jag mår så dåligt för att jag inte låter mig själv sörja ordentligt,
jag är rädd för att folk runt omkring mig ska tycka att jag är jobbig.
Alla mår olika på olika sätt, alla sörjer olika.
Jag känner ingen som har behövt gå igenom precis det jag har gjort,
vilket jag är glad över.
Detta är inget man ens önskar sin fiende att gå igenom.
Men det hade på något sätt varit skönt att ha någon att prata med som förstår precis hur jag mår och tänker.

Även fast jag vet att jag inte är ensam, så känner jag mig så himla ensam.

Åhh va less och trött jag är, har gråtit halva natten.
Mina ögon är alldeles svullna, och det gör till och med ont när jag blinkar.
Idag känner jag mig som världens deppigaste människa, jag skulle vilja krypa ner i soffan och ligga där hela dagen.

Imorgon ska jag äntligen tillbaka till kuratorn på Danderyd.
Känner verkligen att jag behöver få prata av mig igen. Det känns som om jag går och håller allt inom mig, och det är inte bra.

Jag ligger här hemma ensam i sängen, C åkte till jobbet kvart över sex imorse.
Det blev så himla tomt och kallt utan honom.
Idag är det äntligen lördag och ikväll blir det mys med alla mina syskon och deras respektive. Och lilla bebis Tilda förstås<3
Vi ska laga middag här hemma hos oss och bara ha det bra, jag älskar verkligen att umgås med dem.
Nästa helg ska vi ut till Siggestagård och äta brunch allihopa.
Jag tycker om att äta brunch så det ser jag verkligen fram emot att göra.

Efter jobbet igår gick jag och C till Sturehof för att träffa hans vänner.
En utav grabbarna och hans tjej förlovade sig i veckan så vi var där för att gratta och skåla för dem.
Vi tog en öl och pratade lite, jag tror det var typ två månader sen sist vi sågs. Vi var sedan ett litet gäng som gick ut och åt middag.
Det var väldigt skönt att va ute och få träffa lite folk och bara vara sig själv för en stund.
Jag behöver verkligen komma ut och umgås lite mer. C har så himla trevliga vänner och stämningen är alltid så lättsam.

I början på veckan så kändes allt lite lättare igen och det var faktiskt två dagar jag inte grät på alls, det var otroligt skönt.
Men de senaste tre kvällarna har jag brutit ihop och somnat gråtandes igen. Det känns så trist, men jag antar att det är jobbigast på kvällarna för det är ofta då man börjar tänka så mycket.
Jag har varit väldigt känslig hela veckan och analyserat allt som folk har sagt. Vrider och vänder på varenda ord och får allt till något negativt.
Hoppas det vänder snart.
Något som är sjukt jobbigt är att jag är så himla missnöjd med min kropp.
Jag hade precis börjat njuta av att ha en runt liten mage och kände mig så himla nöjd med mig själv. Jag hade ställt mig in på att jag skulle ligga i skuggan hela sommaren eftersom jag precis skulle ha fött ett barn. Men nu känner jag mig bara tjock och har inget barn att skylla på.
Min kropp har det säkert lättare att komma tillbaka till det normala än efter en nio månaders graviditet.
Jag gick ändå bara upp fem-sju kilo på fem månader.
Skinnet på magen hann nog inte töja ut sig så mycket, så det är skönt. Jag tror också att jag är så missnöjd för att jag inte var klar, jag kan tänka mig att efter en vanlig graviditet så vill man bara att ungen ska ut och man är trött på den stora magen.
Jag hade ju precis börjat gilla min mage och den var lagom rund och go.
Jag var definitivt inte klar.
Saknar fortfarande att hon rullade runt och rörde sig så mycket där inne, tomheten är fortfarande stor.

Första mars låter som rena drömmen!
:-)
Jag är så glad att februari äntligen är över, nu vill jag att livet ska få bli lite lättare. Jag vill ha sol, värme och en massa kärlek.
Umgås med min C, familj och vänner.
Tänker börja jobba lite extra på Elfvik igen, jag saknar mina kollegor och känner att jag skulle behöva utöka sommarens semesterkassa lite.
Idag är jag en glad och positiv människa, men vi får väl se i hur många timmar till det håller i sig. Peppar peppar!

En massa kärlek till alla ni fina!