Tanke # etthundraelva....

Jag blir så trött.
Det är ju helt sjukt att allt i mitt liv kretsar runt en enda sak.
Att bli med barn.
Jag kan inte tänka på något annat alls och det sjuka är hur lätt kroppen märker av det oxå.
Min kropp fungerar inte alls som den ska, vilket är sjukt jobbigt.
Att det är tungt på jobbet just nu gör det inte lättare heller.
Jag känner mig så sjukt stressad för allt.
Jag är stressad över att inte vara gravid, över att bli gravid, jobbet, vänner, att inte hinna vara en bra fru,
att inte tynga ner andra, min vikt, mina trötta påsar under ögonen mm
Ja alltså min stresslista är lång.
Jag blir stressad över att bara ens skriva ner vad som gör mig stressad.
 
Något jag tror skulle underlätta är nog om jag börja träna igen.
Vilket jag iofs inte har någon ork till överhuvudtaget. Motivationen ligger nere på noll.
Skulle oxå behöva någon att gå och träna med, fast jag är så sjukt osugen på att gå på gym eller köra pass.
Jag vill bada, typ simma och göra vattengympa.
Jag vill göra lugna saker, inte springa runt som en galning, jag behöver koppla av.
 
Jag behöver umgås med mina vänner och min familj.
Fast jag vet att jag alltid bokar in alldeles för mycket saker hela tiden.
Och då blir jag oxå trött.
Jag önskar att mitt liv var mer spontat än vad det är.
Man kanske ska ta och försöka bli mer spontan.
 
Jag känner oxå att jag vill resa bort.
Varför känner man alltid så när man är lite nere.
Man vet ju att bara dra iväg inte löser några problem.
Kanske kan man slappna av och njuta lite för stunden, men när man åker hem så är vardagen och tankarna där igen.
 
Jag tänker hela tiden att jag ska vara positiv och glad.
Jag är ju det när jag träffar andra, men det är konstigt att det är så svårt att öppna sig och bara prata ut.
Någon gång måste det ju brista.
Känns som om det är på G. Vi får väl se vem det är som råkar ut för mitt total depp.
 
Nä nu ska jag ta mig i kragen och rycka upp mig innan min fantastiska man kommer hem.
 
Imorgon ska jag träffa en tjej som jag inte har träffat på ett helt år och som jag faktiskt bara har träffat tre gånger i mitt liv.
Jag tror att vi kan ha superroligt ihop och jag tror att hon är en tjej man kan få mycket styrka och energi av :)
 
Kram på er!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Oktober 2012

Kroppen ska bli ren och detta firades med en brakfest.
I lördags åkte jag och C och en massa vänner till öl och wiskeymässan.
Vi tjejer som inte gillar varken öl eller wiskey hängde uppe på champagne och vinavdelningen.
Det blev en hel del bubbel för min del, och jag testade en massa goda sorter.
Vi åt charkbrickor och blev rätt så snurriga i bollen måste jag säga.
Det blev en massa tjejsnack och skratt, grabbarna vi var med hängde inte riktigt med i vårt tempo. :-)
När vi var på väg hem vid 12tiden så fick jag för mig att jag inte var klar än. Jag beslöt mig för att höra av mig till mina trogna vapendragare.
Och ja visst skulle de ut i vimlet.
Tjejerna plockade upp mig i en taxi och så åkte vi till Undici,
jag som hade bestämt mig för att det var färdig drucket fick i mig 2 shots och en drink direkt när vi kom dit.
Efter det vandra vi vidare till Såpan, men där var det sjukt lång kö,
så vi drog oss vidare till Lemon istället. Där blev det en hel del dansande,
en shot och en drink till.
När klockan var två så tändes lamporna och festen var slut.
Vi klädde på oss och begav oss ut från stället.
Av många olika anledningar så sluta kvällen med att jag följde med min kollega Micke från Elfvik och hans vänner, de skulle vidare ut.
Insåg nog ända att jag hade gjort mitt för den här gången och beslöt mig för att ta mig en promenad hem från Kungsholmen.
Micke som antagligen oxå hade gjort sitt bestämde sig för att hänga med på promenaden hem till Lidingö.
I ca två timmar gick vi hem och diskuterade livet,
inte för att jag minns så mycket av vad vi sa men jag kan gissa att vi inte löste världssvälten. :-)

Nu är det slut på drickandet och sena nätter/tidiga morgnar.
Nu ska jag börja ta det lugnt, ingen alkohol, äta ordentligt, inte stressa eller boka upp mig på för mycket saker och inte jobba mer än normalt.
Jag börjar denna helg med att inte ha några planer alls. Skönt.
Trevlig helg kära vänner, här har ni någon som inte kommer att ligga bakis och ha ångest i helgen.

https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_507901efe087c34d8b4c674d.jpg" class="image">

 

Ett år

Mycket har hänt sen sist jag skrev.
Jag måste börja med att säga att vi har klarat av det första året som gifta.
We did it!
Ett år fyllt av lycka men oxå ett år fullt med sorg.
Så många tårar.....
Jag är så otroligt lycklig att jag har haft C vid min sida hela tiden.
Tyvärr känns det som om det har varit mer sorg än lycka under vårt första år som gifta, men om jag tänker tillbaka så var det första halvåret det lyckligaste i mitt liv.

Vi hade bestämt oss för att väntad med att försöka skaffa barn till efter bröllopet, men redan fyra veckor efter vår bröllopsdag var jag i fjärde veckan. Vilken lycka.
Den 29sep kom Christian hem från jobbet och hade köpt choklad till mig.
Jag sa till honom : Du får inte göda mig nu när jag ändå kommer att bli tjock, du ska bli pappa.
Sen var vi i den där fantastiska gravidbubblan som man hamnar i.
Vi var lite hemliga ett tag och sedan berätta vi för alla nära och kära om den fantastiska nyheten.
Jag minns att jag berättade för mina vänner rätt sent men för mina syskon redan v.7/8, jag mådde så dåligt över att ha en hemlighet för dem. :-)
Hösten gick rätt fort.
I oktober föddes Peters lilla Tilda,
min brors dotter. (hon var egentligen beräknad den 29sep)
Jag åkte till sjukhuset morgon efter och höll henne när hon bara var några timmar gammal.
Helt underbart!
Hon betyder så himla mycket för mig, och på nått sätt hjälper hon mig igenom allt det jobbiga jag går igenom.
I början på december åkte vi på smekmånad (två veckor i Karibien)
Det var helt fantastiskt härligt att åka iväg.
Älskar att vara på semester med mitt hjärta.
Vi är verkligen bra på att njuta av varje minut när vi är lediga.
I december friade Johan till Louise och jag blev sedan tillfrågad om att bli tärna.
Jul och nyår spenderades med våra familjer.
Sen kom mörka januari och februari.

I en av mina lådor hemma ligger det ända jag har kvar utav min lilla knodd. Det är inte mycket, ett moderskapsintyg, brevet från kyrkogården, ett kort på Juni efter förlossningen, ultrljudsbilder, en body och en söt liten outfit från p.o.p.
Det är svårt att låta bli att öppna min lilla låda. Jag gör det nog minst en gång i veckan och mitt hjärta gör lika ont varje gång.

Ett år går så himla fort, och herregud vad mycket som kan hända.
Jag hoppas ju på att 2013 kommer att bli ett bra år. Det behöver inte bli det bästa, det räcker gott och väl med att det blir "bara" bra.

 

RSS 2.0