Från att ha haft 0 - 2 besökare varje dag har helt plötsligt antalet besökare ökat kraftigt just idag.
Hur kommer det sig kan man ju undra.?
Har mitt liv helt plötsligt blivit intressant igen?
Sprider sig ryktet om att jag är gravid så snabbt?
Folk som inte brukar läsa min blogg hittar plötsligt hit.
Att jag skrev här på min blogg om att jag är gravid var för att jag har använt min blogg som en sorts dagbok.
Jag har lärt mig av min psykolog att inte stänga mina känslor inne.
Jag har haft svårt att öppna upp mig för vissa och då har det lättare att skriva vad jag går igenom här istället.
Det har varit skönt att folk som står mig nära har kunnat läsa och fått en bättre förståelse för de olika stadier man går igenom i sorgen.

Jag ringer inte runt till folk och berättar att jag är gravid, jag kommer inte heller skriva det på Facebook för att alla ska få veta.
Jag har inget behov av att många ska veta att jag är gravid.
Det enda jag bryr mig om är att min familj och de som står mig nära vet om det.
Jag är bara i v.15 och längtar självklart ihjäl mig till nästa ultraljud.
Jag är sjukt nervös och mår inte alls så bra över att behöva vänta.
Jag vill veta nu att allt är bra med min bebis, det är det ända som betyder något för mig.
Jag kan knappt tänka på något annat.
Glädjen jag kände sist jag var gravid känner jag inte den här gången.
Denna graviditet har mest kretsat kring oro.
Jag känner självklart glädje över det lilla liv jag har i mig, det är absolut inte det de handlar om.
Men glädjen att berätta för folk finns inte den här gång.

Det är roligt att ha fler läsare, men blir förvånad över att ni som aldrig har läst eller ni som läste för ett år sedan har hittat min blogg just nu.


Välkomna eller välkomna tillbaka.

Ett år går så sjukt fort. Började dagen med att sörja lite, vaknade ledsen och var rätt nedstämd. Efter ett tag började jag må bättre, jag har ju så mycket i mitt liv som jag ska glädjas över.
Jag har en fantastisk man som finns här för mig i vått och torrt. Han är verkligen det bäst som finns.
Min familj som jag tror står mig närmre nu än för ett år sedan. Jag älskar dem så himla mycket och då menar jag alla, nu är vi så många:-)
Mina vänner som har funnits där för mig under hela året. Jag har funnit ett par nya vänner och några vänner har kommit mig mycket närmre än innan.
Utan mitt jobb och mina kollegor hade jag inte orkat ta mig igenom den värsta tiden. Att komma tillbaka och jobba var min livlina.
Och inte minst glädjs jag åt det lilla liv som växer i mig just nu.
Ett nytt litet liv som gror som bara den.
15v har redan gått och hade jag inte haft dig i min mage hade jag nog inte ens tagit mig upp ur sängen idag.
Jag älskar dig redan och kan inte mer än hoppas och längta efter att jag ska få träffa dig i sommar.
Jag ser verkligen fram emot 2013.