Nej här lyser den med sin frånvaro och det blir ingen babylycka på länge.
Precis två månader efter min senaste penicillinkur lyckas jag dra på mig en ny.
Jag hade äntligen börjat ställa mig in på att få försöka bli gravid igen.
Det är ganska psykiskt påfrestande att bara vänta och vänta.
Jag vill få det gjort så att jag vet hur det är.
Jag är less på att tänka och tänka och tänka, jag vill bara veta...
Jag vet, två månader till av väntan är inte långe, men för mig som tänker på det varje dag är det lång tid.
Varje morgon när jag vaknar så måste jag ta min tablett och den påminner mig självklart om allt..
Igår grät jag mig till söms.
Jag blir så less, har gått med min sjukdom i en vecka och hoppats på att det skulle gå över eller att det var någon sorts inbillning.
Nej Jenny det gör inte ont, du behöver ingen medicin.
Jodå, hade jag så ont så jag var tvungen att gå akut på kvällen till en doktor , som självklart undra varför jag hade väntat.. Suck!
Satt i telefon hela dagen med massa olika sjuksköterskor, alla bara skickar mig vidare.
Jag vill bara få svar på hur det verkligen är med folsyra och penicillin.
Det kan ju inte vara så att jag om två månader lyckas åka på en ny kur.
Och vem säger att jag blir gravid på första försöket igen, det kan ju va så att det tar ett halvår innan jag blir gravid och innan den tiden har jag garanterat åk på en ny sjukdom som man måste äta penicillin för.
Mitt jobbar är ju inte känt för att vara sjukdomsfritt.
Det värsta var när jag blev kopplad till en abortmottagning.
Hallå, dit vill jag ju inte.
Har ju redan gjort min abort. Hon som svara bad ju om ursäkt fast det inte var hennes fel.
På tisdag ska iallafall någon läkare från gyn-avdelningen ringa mig.
Det känns skönt att få prata men en läkare iallafall.
Sen ska jag få kontakt med fertillitetscentrum på Sophiahemmet. Det låter ju super om jag kan få hjälp därifrån.
Vi får se helt enkelt.
Jag vill bara få vara normal!
Och lycklig, sådär lycklig jag var för 7 månader sedan..