Jäkla bihåleinflammation!
Är inte det konstigt?
Fick bihåleinflammation förra veckan och går därför på antibiotika nu.
Självklart är jag noga med vad jag stoppar i mig eftersom jag vill ha en bra grund innan jag blir gravid nästa gång.
På mina folsyretabletter som jag måste äta minst två månader innan jag får bli gravid,
står det att antibiotika kan ta bort effekten av folsyran.
Ringde och prata med dom på Huddinge för att kolla om det verkligen stämmer. Och ja, det är ju självklart...
Så när jag är klar med min kur måste vi vänta i minst två månader till. Suck!!
Jag kommer ju hinna bli minst 58år innan jag blir mamma...
Så nu måste jag undvika alla sjukdomar som innebär en antibiotikakur...
Håll er borta från mig!
Älskade Knodden!
Dagen då du var beräknad känns tung.
Du var väldigt efterlängtad,
men tyvärr valde någon att just du skulle vara så pass sjuk att du inte hade fått njuta av denna värld.
Det känns tryggt att veta att du hade det lugnt och skönt inne i min mage.
Där gjorde det inte ont,
du led aldrig och där inne kunde du röra dig fritt.
Utanför ditt lilla näste hade du behövt genomgå operation efter operation.
Du hade haft ont och hade fått lida.
Jag hade inte fått hålla dig som en mamma ska få hålla sitt barn.
Du skulle aldrig kunna röra dig som andra barn och vi skulle ha spenderat en väldigt stor del av vårt liv tillsammans på sjukhus.
Hade jag inte vetat att du var sjuk hade jag tagit hand om dig,
precis så som en mamma ska.
Men att veta att du hade lidit gör så himla ont i mig och jag hade haft ständig ont i mitt mammahjärta.
Det gör ont nu oxå men antagligen inte lika ont som det hade gjort att se dig lida varje dag.
Nu hann du aldrig lida och det känns väldigt skönt att veta.
På nått sätt tror jag att det var meningen att vi aldrig skulle få lära känna varandra, jag vet dock inte vad meningen med det var.
Men någon gång kommer jag antagligen få reda på det.
Jag tror att första gången man är gravid och första gången man känner ett par fötter sparka i magen, är väldigt speciellt.
Jag är glad att det var just dig jag fick känna, men jag är samtidigt otroligt ledsen över att jag aldrig kommer att få känna den glädjen igen.
Den glädjen kommer att till nästa gång jag är gravid, bytts ut mot en ständig oro och en rädsla över att kanske behöva förlora någon igen.
Jag tror att jag kommer att ha svårt att knyta an till magen och nästa lilla liv som kommer att växa där i.
Det känns som om det kommer att behöva många läkarbesök, ultraljud och samtal med kurator för att jag ska kunna slappna av.
Jag kommer inte bara vara orolig de första 12veckorna, utan åtminstone de 20första.
Det du och jag hade tillsammans känns lite "bittersweet".
Det var både fantastiskt och fruktansvärt.
Nu tänker jag lämna detta kapitel i mitt liv bakom mig.
Jag kommer absolut inte glömma och vill det inte heller, men jag ska försöka sluta älta.
Jag behöver gå vidare,
få känna glädje och någon gång snart i framtiden försöka bli gravid på nytt.
Vill försöka glädjas över det och ge mig in i det med bra tankar och ett någorlunda helt hjärta.
Jag älskar dig och du kommer alltid att finnas med mig, både i mina tankar och i mitt hjärta.
https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326677.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326677.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326677.jpg%3C/a%3E">https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326677.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326692.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326692.jpg" class="image">
https://cdn1.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326702.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326702.jpg" class="image">
https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_206326719.jpg" class="image">
Nationaldagen
Knodden var beräknad först till den 7e juni, jag och C sa alltid att det vore skönt om hon kom den 6juni för då är man alltid ledig. Hade vart en perfekt dag att fylla år på.
Sen efter första ultraljudet blev vi flyttade till den 12juni.
Är det inte konstigt att man kan sakna någon som man aldrig har lärt känna.?
Jag saknar henne sjukt mycket och är så ledsen över att vi aldrig fick lära känna henne.
Vi fick bara träffa henne en enda gång och då var man ju i någon sorts chock, så jag minns knappt hur det var och hur hon såg ut.
Jag kan verkligen ångra att jag inte höll henne mycket längre och att vi inte tog några egna kort.
Vi har ett kort på henne, men det är svartvitt och gör att hon inte ser verklig eller levande ut.
Jag skulle vilja kunna se hennes ljusa hy och hennes fina ansiktsdrag.
Men det går inte när det är ett så mörkt kort.
Det är mycket som har snurrat runt i huvudet den senaste tiden.
Varför gjorde man så, eller inte så, kunde jag har gjort nått annorlunda mm.
Jag har börjat att läsa på mycket om ryggmärgsbråk, vattenskalle och väldigt mycket om folsyra.
För att få någon sorts klarhet i det hela och för att jag skall vara påläst och förberedd inför nästa graviditet.
En dag i taget...
Juni
MY LOVE!
https://cdn3.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_204909945.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/9-1/735089/images/2012/pic_204909945.jpg" class="image">
