22juli 2012
Nu ligger jag här på vår lilla brygga. Jag har semester och det är hur skönt som helst, men ändå snurrar tankarna runt i huvudet på mig. Aldrig får mina tankar någon ro. Jag försöker att inte tänka på allt som har hänt men det är oundvikligt. Mitt "intresse" för andras små bebisar har försvunnit. Att gärna kika ner i en vagn, för att titta på en liten krabat gör jag helst inte. Fick en fråga här om dagen, "vill du titta?". Nej, svarade jag snabbt, och fick en väldigt förvånad blick tillbaka. Personen i fråga visste inte vad jag har gått igenom, och jag har aldrig träffat människan innan. Är det självklart att man ska vilja titta? Jag och C träffade här om dagen en av hans gamla vänner, som jag aldrig har träffat. Han frågade om jag vill titta i hennes vagn, jag kände inte för det då heller så jag sa nej. Han förstår ju och det är väldigt skönt. Det är ju självklart inte så med mina vänners bebisar, dom vill jag gärna titta på och framför allt gosa med <3 Det spelar ingen roll om dom är en vecka eller sex månader, Det är lika mysigt och roligt ändå. På fredag fyller jag år. Hela 29år fyller jag då:-) På lördag blir det kalas och tårta. Ska bli mysigt att träffa lite vänner (om någon kan komma, det är ju ändå semestertider) Hoppas ni har en härlig söndag. Kram
Söta du! Vill bara säga att mina tankar är med dig och jag känner för dig. Var själv med om en "missed abortion" i v.14 nu i maj och livet har varit en berg och dalbana sedan dess... Har funnit mycket tröst i att läsa din blogg och veta att man inte är ensam om alla de känslor som blommar upp ibland. Oftast pratar ingen om vad som har hänt och därför så känner man ibland att man är helt ensam i världen om det man har upplevt...Ingen människa ska behöva uppleva det du har gjort. Även om jag kan relatera till dig så kan jag ändå aldrig förstå hur tungt det måste vara för dig. Men du är en stark person och kommer ta dig igenom det här. Alla tankar till dig! Kram Jenny Jonsson
Söta du! Vill bara att du ska veta att du är i mina tankar. Jag var själv med om en "missed abortion" i v.14 nu i maj och mitt liv har varit som en berg och dalbana sedan dess... Kommer säkert aldrig kunna sätta mig in i hur du måste må, men jag kan förstå och relatera till alla dina tankar och upplevelser runtomkring. Ingen ska behöva genomgå det som du har gjort. Ingen förtjänar det. Livet är bara för orättvist.
Jag läser din blogg lite då och då. Den har gett mig en stor tröst om att veta att man inte är ensam om alla tankar som snurrar i huvudet titt som tätt. Människor pratar så sällan om sina känslor, vilket ibland gör att det känns som man är den enda människan på jorden. Ingen vet. Ingen fattar. Men din blogg har varit en påminnelse om att man inte är den enda med alla dessa tusen känslor och tankar. Det känns skönt. Alla mina tankar till dig! Jag tycker du är en otroligt stark person! Stor kram! Jenny Jonsson
